I samarbete med Keith Amery - expert på arkeologiska fynd och lämningar
Om man bortser från Jean Auels berömda barnbok, ”Grottbjörnens folk”, är grottbjörnar i allmänhet ett förbisett förhistoriskt djur. Men dessa vänliga jättar är ett av de mest fascinerande djuren från pleistocen epoken. Denna vecka auktionerar vi ut ett komplett förhistoriskt grottbjörnskelett. Spendera några minuter på att ta reda på mer om dessa fantastiska djur, och om du blir lika förtjust i dem som vi så har du möjlighet att placera ditt bud på skelettet senast den 22:a oktober (2017).
Vänliga jättar
Grottbjörnen, eller "ursus spelaeus" på latin, var en av jättarna som levde under pleistocen epoken. Den är en avlägsen släkting till vår moderna brunbjörn, och hanarna kunde väga upp till 500 kg. Honorna var dock betydligt mindre och vägde närmare 200 kg, vilket inledningsvis gjorde att de identifierades fel som en annan art. Trots sin enorma storlek tror man att dessa vänliga jättar främst föredrog att samla ihop sin föda, och att de endast angrep andra varelser vid desperation.
Dödades som en del av dyrkan
Dessa gigantiska djur, eller "megafauna", identifierades först på 1600-talet. Sedan dess har exemplar hittats i flera europeiska länder såsom Frankrike, Italien och Schweiz. Ett uppenbart avsiktligt arrangemang av skallar upptäcktes i en grotta i Drachenloch i Schweiz, vilket föreslog en tidig form av djurdyrkan bland neandertalare och homo sapiens. Denna praxis skulle så småningom stå som ansvarig för djurets utrotning, för bara 50 000 år sedan.
(Okej... du kanske redan har gissat detta). Likt den moderna brunbjörnen tros även grottbjörnen ha använt dessa naturliga vindskydd för övervintring, en faktor som så småningom skulle leda till deras död. Intrånget av människor som också sökte skydd i grottor ledde till att grottbjörnens livsmiljöer krympte i antal och att de i sin tur så småningom utrotades - en alltför bekant berättelse som vi bör ha i åtanke gällande dagens miljöförändringar och den mänskliga bosättningen i världens återstående vildmarker.
Likt dess moderna ättling, brunbjörnen, tror man, trots dess enorma storlek, att grottbjörnen i huvudsak var växtätare och levde på frukt och ibland fisk. Det är möjligt, att när resurserna var knappa, att de också åt varandra. De åt antingen rester av grottbjörnar som inte hade lagrat nog med fett för att klara vintervilan eller hade dödads för överlevnad i sökandet efter husrum och mat som bara fortsatte att minska. Som en övervintrad art utsattes grottbjörnar också för grottlejon och grotthyenor som delade denna livsmiljö.
Denna vecka auktionerar Catawiki ut ett fossilt skelett från en fullvuxen, 2 m lång grottbjörnshane från pleistocen epoken (45 000 – 25 000 år sedan). Lyckade försök har utförts för att extrahera DNA från grottbjörnsfossiler, vilket har visat en familjelänk till vår moderna brunbjörn. Skelettet är ca 90-95 % komplett, och detta är ett ytterst sällsynt tillfälle att förvärva en komplett fossil från en fullvuxen grottbjörnshane - vilket är anledningen till att dess beräknade värde väntas ligga på 10 890 - 14 200 euro! Detta är bara ett objekt av flera andra fascinerande fynd från istiden som du hittar i vår speciella mammut- och istidsauktion.
Eller, om du har ett arkeologiskt fynd som du vill sälja på auktion, kan du lätt komma igång genom att registrera dig som säljare här.