Vincenzo Raimondo - Mano_With Love #2

Detta måleri, 60x90 cm, akryl, använder ett av de mest överanvända symbolerna i samtida kommunikation: långfingret. Det som vanligt skriker ”bort” utan att ens ta sig tid att argumentera. Här händer däremot något annat. Och det syns, även om någon låtsas att inte se.

Gesterna är tydlig, rakt fram, omöjlig att ignorera. Men de starka, nästan lekfulla färgerna gör den omotiverad. Det finns ingen mörk ilska, ingen färgmässig våldsamhet. Det finns en palett som talar om livskraft, ironi, medveten lätthet. Och så kommer texten: “With love”. Två ord som saboterar allt.

Budskapet är inte “jag hatar dig”, inte “försvinn”, inte ens ett hysteriskt uppror. Det är snarare ett obekvämt påstående: även nej kan sägas med kärlek. Även gränser kan sättas utan att förstöra. Även ett avslag kan vara en handling av ärlighet, inte av aggression.

Detta finger
Förkastar inte: varnar.
Hälsar inte illa: försvarar sig.
Bryter inte: klargör.

Det är en gest som säger: “Jag är här, precis som jag är. Om detta stör dig, okej. Med kärlek.”
Och just denna kontrollerade tvetydighet gör verket intressant: det tvingar dig att stanna ett halvt ögonblick längre än beräknat. Det halva ögonblicket där du inser att du inte ser på en enkel provokation, utan en känslomässig ståndpunkt.

Ett måleri som fungerar eftersom det är rakt utan att vara dumt, ironiskt utan att vara lättsamt, provocerande utan att vara tomt.
Med andra ord: det skickar inte iväg dig till världen.
Det följer dig vänligt till gränsen… och pekar sedan dit med ett leende.

******
Självlärd konstnär, mitt arbete följer inte en fast stil utan utvecklas med tiden och erfarenheter.
Min målning föds ur observation av vardagslivet och avlyssnandet av känslor.
Jag närmar mig olika teman och experimenterar med nya språk, låter varje verk hitta sin egen form.
Mitt sätt är en instinktiv, väsentlig och ofullkommen konst som är kopplad till människans och naturens komplexitet.
Konsten är för mig inte dekoration utan autentisk och upplevd närvaro.

År 2015 och 2016 var jag finalist i tävlingen Sunday Painters, som arrangeras av La Stampa, bland över 3 000 verk som valts ut.
Urvalet gjordes av en kvalificerad jury, med närvaro av kritikerna Francesco Bonami.
Finalisterna presenterades i en utställning kopplad till Artissima – Torino Internationella Konstmässa. År 2016 fick jag Kritikerernas första pris.