Otto Bachmann (1915-1996) - unbekannt

Otto Bachmann (1915 – 1996) föddes i Luzern i ett borgerligt, men ändå ganska okonventionellt föräldraskap; han genomgick en grafikerutbildning och fann Max von Moos på den lokala konst- och hantverks-skolan som en lärare som tidigt såg hans begåvning och stöttade den.

I sin försörjning som grafiker på ett Zürich-byrå kunde han dock aldrig riktigt vänja sig vid det och reste därför som följd av det med en liten cirkus i tre år kors och tvärs över Europa. Det var en slags bildningsresa och denna atmosfäriskt särskilt täta värld har honom därför långvarigt präglat i hans konstnärliga skapande.

Hans verk präglas av en (enkel) syn sett ur en ensamvarg – han tillhörde varken någon målarutbildning eller konstnärsgrupp. Närmast skulle han kunna hänföras till den fantastiska realismen från Wien.

När man talar om målaren Otto Bachmann måste man dock samtidigt tala om tecknaren med samma namn. Genombrottet som konstnär kom därför som illustratör med tolv stora tavlor till Goethes Faust, som 1943 utgavs hos Conzett och Huber i Zürich. Senare har han återkommande berikat och kompletterat betydande verk ur världslitteraturen med sina blyertsteckningar, rödkrita- och litografiteckningar. Förutom dessa illustrationer satt han dagligen vid sin staffelei, först i Zürich, från 1945 i Ascona, där han även tilldelades kommunens “Premio Cultura”. Så småningom kunde han fylla allt fler utställningar och museer med sina bilder, först i Paris, sedan i USA och särskilt framgångsrikt i Tyskland.

Genom Otto Bachmanns skapande löper teman som han gång på gång ägnat sig åt under hela sin karriär: scener, cirkus- och karnevals-scenarier, kvinnobilder och akter, rikliga figurbilder ur mytologi och religion samt motiv ur vardagen. I hans arbetsskatalog är landskap, stilleben, självporträtt och män dock nästan helt frånvarande. Han fascinerades av människors förvandling genom masker och kostymer – så att säga identitetsbytet som uppstår därigenom. Maskering som inte ett gömställe utan en avkodning av de verkliga förhållandena. Djupgående bilder av scen, cirkus och karneval bildar också de motiv som man än i dag minns starkt.