Pindemonte - Poesie Latine e Volgari - 1726

Elegans som moraliskt värde: Pindemonte, den sjuende århundradets Verona-sångaren
Verona, 1726 – Marchese Pindemonte firar bröllopet med arkadisk elegans och humanistisk anda.
Fin och världsvan, de latinska och vulgära dikterna av Marc’Antonio Pindemonte tillhör traditionen av tillfälleskompositioner, men med en lätthet och smak som överträffar ren hyllning för att anta tonerna av ett stilövning om kärlekssentimentet. Skrivna vid ett bröllop och kompletterade med författarens anteckningar växlar dikterna mellan italienska och latinska verser i en dans av referenser mellan lärdom och 1700-talets grace, mellan elegansen i det veronese salongen och arvet från klassikerna.
marknadsvärde
Le Poesie latine e volgari (Verona, MDCCXXVI) är en sällsynt publikation, idag svår att få tag på i komplett skick och i gott skick. Exemplar i samtida bindning ligger vanligtvis i ett värdeintervall mellan 700 och 1 000 euro, med högre värderingar (upp till 1 200 euro) för rena och hela kopior. Dedikationen till kapten Leonardo Loredano och noteringarna av Pindemonte ökar det bibliografiska intresset för utgåvan.

FYSISK BESKRIVNING OCH SKICK
Samma ålderdomliga bindning i pergament, titel på platta. Röd sprayad kant. Framsida med ornamenterad typografisk märka, dedikation till Leonardo Loredano, text på latin och vulgär på handgjort papper. Några fioriturer. Ansvarsfriskrivning: i gamla böcker, med en flera sekler lång historia, kan vissa imperfektioner förekomma som inte alltid upptäcks i beskrivningen. Pp. (2); 16nn; 498; (2).

FULLT TITEL OCH FÖRFATTARE
Latinska och volgariska dikter av markisen Marc’Antonio Pindemonte i anledning av ett bröllop med vissa kommentarer av samma.
Verona, enligt Pier’Antonio Berno Lib., 1726.
Marc’Antonio Pindemonte.

SAMMANHANG OCH BETYDELSE
Volymen, som ursprungligen var en bröllopsgåva, är ett värdefullt vittnesbörd om den venetianska litterära kulturen från början av 1700-talet, där privata firanden smälter samman med den klassiska och akademiska traditionen. Pindemonte växlar mellan verk på vulgärspråk med klar petrarkisk elegans och latinska verser med en högtidlig och mytologisk ton, och återvinner modeller från Arcadia samt den neoklassiska poesins balans. Författaren infogar citat och anteckningar som tydligt refererar till Virgilio, Ovidio och Properzio, i ett subtilt nät av motsvarigheter mellan myt och samtida tid. Dikterna läses som en dialog mellan två språk och två epoker, en övning i harmoni där hjärtats språk också blir förnuftets språk.

FÖRFATTARE
Marc’Antonio Pindemonte (Verona, 1663 – 1737), marchese och litteratör, var en framstående figur i den kulturella miljön i Verona, vän till Scipione Maffei och en central person i den venetianska humanistiska renässansen. Han skrev latinska och italienska dikter om civila, religiösa och världsliga ämnen, och utmärkte sig för sin balans, elegans och en moralisk syn som präglades av måttfullhet. Broder till den mer kända Ippolito, delade han den klassiska utbildningen och smaken för formell harmoni.

Utskrifts historia och cirkulation
Utdragen i Verona 1726 av Pier’Antonio Berno, en bokhandlare aktiv på Via de’ Lioni, var utgåvan sannolikt tryckt i ett begränsat antal exemplar avsedda för den nobla och akademiska kretsen. Framsidan bär formeln med tillstånd från överordnade, vilket bekräftar den privata spridningen. Elegansen i typografin och kvaliteten på papperet vittnar om den höga nivån på Veronas tryckerier i början av 1700-talet, särskilt noggrant utförda för tillfälliga och festliga utgåvor.

BIBLIOGRAPHY AND REFERENCES
Brunet IV, 650;
Melzi, Ordbok över italienska anonyma och pseudonyma verk, II, 212;
Sommervogel, Biblioteket av Jesu sällskap, VI, 438;
Gamba, språkserien, nr 1097.
CCFr, WorldCat (OCLC 606534475), BnF Data (FRBNF31292193).