Riccardo Magatti - Le mie città di notte

RICCARDO MAGATTI
Originalkonstverk gjort med akryl, akvareller, pennor och bläck, storlek 35x50 cm, redo att rama in.
Autenticitetsintyg som är undertecknat direkt av konstnären och med stämpel från konstgalleriet Spazio Eventi. Det kommer att skickas noggrant packat med kuriren Mail Boxes och är spårbart.

Biografi
Riccardo Magatti är en konstnär av stor betydelse, erkänd för sitt unika och distinkta tillvägagångssätt inom samtidskonsten. Hans karriär har utvecklats genom en rad betydande utställningar, både nationellt och internationellt, som har lyft fram hans talang och kreativitet. Hans verk har ställts ut på prestigefyllda museer, konstmässor och pinakotek, och har fått uppskattning från kritiker och samlare.
Magatti har lyckats fånga publikens och branschens experters uppmärksamhet med verk som kännetecknas av deras originalitet och uttrycksfullhet. Hans närvaro i kataloger för samtidskonst och specialiserade tidskrifter vittnar om vikten av hans bidrag till den aktuella konstscenen. Hans verk förvaras i privata och offentliga samlingar världen över, vilket bekräftar hans status som en etablerad och eftertraktad konstnär.
Den fortsatta utvecklingen av hans stil och tekniker gör Riccardo Magatti till en referenspunkt inom samtidskonsten, kapabel att inspirera och överraska publiken med varje ny skapelse.


En hotande natur, resa med stjärnor, berg, surrealistiska moln, förmedlar storheten av den enda aspekten av verkligheten som människan, gestaltad med Magattis typiska illustrativa stil, inte kan ingripa direkt i. Därför ser vi hur människan kämpande försöker skapa sin egen verklighet inom städer som hon själv har byggt. Om den konstnärliga framställningen av elementen förmedlar en ontologisk separation mellan människa och natur, så suddas denna känsla av oro ut av de livfulla färgerna, vilket antyder människans förmåga att forma sin vardag och göra den meningsfull.

Den naturalistiska komponenten utgör tre fjärdedelar av verket och antyder den storhet och oförklarlighet med vilken människan oundvikligen möter sig själv, nästan förhärligande denna relation, som i Magattis verk uttrycks genom skildringen av människan i kontemplation av det naturliga fenomenet: en måne? En solnedgång som lyser upp och färgar den oändliga havsytan? Personerna, med ryggen mot betraktaren, på taken, är vända mot detta skådespel, och inför detta verk blir vi själva åskådare.
Ett verk som återger en bild som är bekant för den som vuxit upp eller bor i en kuststad. Dygnet runt följs ljuset som reflekteras på havets vatten och markerar dagens olika faser med sina färger. Magatti berättar, i sin fantasifulla stil, den spänning som driver människan att varje gång hon har möjlighet vända blicken mot den oändliga havsvidden.
Talvta, ur ett bredare perspektiv, reducerar Magatti i sina verk avståndet som, i modern mening, skiljer människan från det naturliga elementet och med typiska drömmande knep skildrar den oupphörliga och outtömliga kopplingen mellan de två. Vi är inte längre bara åskådare, utan interagerar med den miljö vi kommer ifrån och lever i. I sin stil, präglad av illustrativ tradition, när en fantasi hos både vuxna och barn: en trappa mitt i havet gör det möjligt för oss att nå de stjärnor som vi utan fantasi bara kan observera på avstånd.
Cecilia Borrelli

Riccardo, född i Como 1971, inledde en konstnärlig bana för ungefär 20 år sedan, inspirerad av en resa till Barcelona. Där, när han besökte museer dedikerade till Salvador Dalí, blev han fascinerad inte bara av hans målningar utan av hela den katalanska konstnärens kreativa universum. Detta möte väckte en djup reflektion hos honom: "Han berättade andra människors drömmar, och jag frågade mig själv... varför inte berätta mina egna?"
Per Riccardo är konst ett kommunikationsmedel utan barriärer, genom vilket han kan uttrycka sina rädslor, glädjeämnen, smärtor och känslor. Hans konstnärliga projekt började för ungefär två decennier sedan, när han stod inför sin rädsla för storstäder, som han uppfattade som grå och kalla platser. Sedan dess har han bestämt sig för att ta kontroll över dessa utrymmen, och förvandla hans syns svartvita till en livfull palett av färger.
Staden, i alla sina uttryck, är centrum för hans verk. Riccardo utforskar den utan begränsningar och uttrycker en stark känsla av frihet som han kan förmedla genom sin konst. Hans vision är en bättre värld, rik på färger, positivitet och hopp. Hans verk inbjuder betraktaren att vandra bland skyskraporna och upptäcka de interaktioner och relationer som vävs samman inom dessa urbana 'containrar', som ofta framstår som anonyma.
Riccardos kreativa belysning ägde rum precis under hans besök på Salvador Dalí-museet, där han insåg att konstnärens geni låg i förmågan att omvandla sina drömmar till målning. Sedan dess har han bestämt sig för att följa samma väg, anpassa den till sin egen känslighet och sin unika syn på världen.
På detta sätt hyllar Riccardo inte bara Dalí, utan gör hans dröm till en levande och färgstark verklighet, som kan röra vid hjärtat och själen hos den som betraktar hans verk.
Riccardo trae hämtar inspiration från vardagliga element och sin personliga erfarenhet för att skapa sina verk. Hans städer, även om de kan verka kaotiska och oorganiserade vid första anblick, är i själva verket resultatet av en intim och eftertänksam kreativ process. Varje hus, varje detalj han tillför är en liten del av hans personliga utveckling, som uttrycks genom konsten.
Användningen av olika material, som blyertspennor, tuschpennor, bläck och akrylfärger, speglar ett mångsidigt tillvägagångssätt, vilket gör det möjligt för honom att utforska olika tekniker och stilar. Idén att bygga städer bit för bit utan en förutbestämd plan bidrar till att göra hans verk äkta, nästan som om varje blad vore en karta över en personlig resa i ständig utveckling.
Referensen till Enigma-veckan, och särskilt till de små städer som där representeras, tillför en dimension av lätthet och vardaglighet till hans arbete. Denna koppling antyder att Riccardos konst utgår från vanliga element, för att sedan förvandla dem till något helt nytt och stimulerande.
Den återkommande närvaron av katten i hans verk kan symbolisera ett konstant och lugnande element i hans konstnärliga resa, ett kännetecken som gör varje stad igenkännbar.
Slutligen indikerar hans uttalande om att vilja fortsätta med detta hela livet en djup passion och engagemang för hans konst. Hans städer är inte bara grafiska representationer, utan en spegling av det nuvarande samhället, med dess historier, utmaningar och skönheter. På så sätt lyckas Riccardo fånga inte bara estetiken utan också den mänskliga livets essens, och förvandlar sina verk till en inbjudan till observation och reflektion.
Den första staden var i svartvitt, med kuber i 3D, utan ens fönster, allt mycket stiliserat, även naturen var frånvarande. Konstnären ville skildra det som alla människor lever i, och som alla skulle kunna känna igen sig i. Här börjar figurer dyka upp, först lite isolerade men sedan relaterar de till varandra, de är i par, tittar ut från balkongen, går på linan från ett fönster till ett annat, och observerar världen från taket på huset. Det är en fantastisk, imaginär värld.
Berättelsen fortsätter att ta form allteftersom karaktärerna rör sig genom landskapet. Varje figur, trots att den är stiliserad och saknar detaljer, utstrålar universella känslor: glädje, ensamhet, förbindelse. Levande färger börjar gradvis framträda i svartvitt, som om interaktionerna gör världen rikare och djupare.
I detta imaginära universum lyckas konstnären fånga livets essens: ensamhet kan förvandlas till en förbindelse, tystnad till melodier, och varje person, även om den initialt är isolerad, hittar sin plats i en harmonisk helhet. Budskapet är tydligt: livets skönhet ligger i de relationer vi bygger och de delade erfarenheterna. Och så blir staden, som tidigare var livlös, en scen för historier, interaktioner och färger. En plats där var och en kan hitta sig själv och känna sig som en del av något större.

En känd konstnär för sina verk som föreställer fiktiva städer bebodda av små karaktärer. Dessa karaktärer, ofta kännetecknade av unika och särpräglade drag, interagerar med varandra på sätt som berättar historier om vardagsliv, känslor och mänskliga relationer.
I sina verk blir staden ett mikrokosmos där sociala dynamiker och mänskliga interaktioner speglas. Scenerna kan variera från ögonblick av glädje och gemenskap till situationer av eftertanke och ensamhet.
Med tiden börjar karaktärerna utforska inte bara sin omgivning utan också sina egna känslor. Varje möte, varje delat blick, förvandlas till en upplevelse som berikar det omgivande landskapet. Kuborna, som initialt var stela och livlösa, börjar förändras: de böjer sig, överlappar varandra, får olika nyanser för att spegla komplexiteten i mänskliga band.

Scenerna är ofta fyllda av förundran och upptäckarglädje, med karaktärer som utforskar nya platser, klättrar eller vilar, de är i par, tittar ut från balkongen, går på lina från ett fönster till ett annat, och observerar världen från taket på huset.
Varje illustration berättar en historia och inbjuder betraktaren att föreställa sig livet som utspelar sig i dessa fantasivärldar, där fusionen av olika kulturer ger upphov till en ny verklighet.
Dessa små invånare verkar interagera med sin miljö på unika sätt, där de arkitektoniska strukturerna inte bara fungerar som bakgrund utan också som en integrerad del av deras vardag.