Gabriël, Paul Joseph Constatin (1828-1903) - Plattelands tafereel

Gabriël levde 1828–1903.
Som konstnare var den egenartade Paul Joseph Constantin Gabriël länge sökande efter en egen uppfattning. Han hade svårt att komma överens med den rådande romantiska måleritraditionen och studerade under kort tid hos olika lärare, däribland B.C. Koekkoek. Först i konstnärskolonin Oosterbeek, där han kunde arbeta självständigt i den fria naturen, kände Gabriël sig något mer hemma. År 1860 reste han till Bryssel, där konstklimatet var bättre och där nya konstnärliga utvecklingar från Frankrike hade nått fram. Där fick han kännedom om landskapen av de franska målare från Barbizon. Gabriël fann mycket inspiration i detta nyskapande arbete och började ägna sig mer åt enklare, lantliga motiv i realistisk stil. Han mötte också Willem Roelofs, som själv hade arbetat i Barbizon och som vid det laget var en framgångsrik målare i Bryssel. Roelofs blev till slut en viktig rådgivare för Gabriël; han introducerade dessutom konstnären för olika personer och sällskap. Han tog också med Gabriël på sina resor till Norr och Abcoude.
Det är i det typiska holländska polderlandskapet där Gabriël omfamnade en ny konstnärlig riktning. Han övergav alla konventioner och sökte främst efter enkelhet och harmoni i naturen. Gabriël var den första målare som upptäckte skönheten i Kortenhoef, en plats vid Loosdrechtse-sjöarna. Senare drog han också till Broeksloot, de Nieuwkoopse-sjöarna, Giethoorn och Kampen. Där målade han de vidsträckta sjöarna och kanalerna med fiskeredskap, fällor, små broar, kvarnar, gårdar med torvtak. Han lämnade nu bort detaljer som figurer och boskap. Det skapades mycket rymliga kompositioner med många horisontella och vertikala linjer. Himlen, en viktig del i hans verk, lade han till sist till.

Runt 1870 nådde målaren sin konstnärliga höjdpunkt. Hans penseldrag blev lösare, impressionistiska, hans färgval friskt och klart med mycket grönt och blått. Han var dock försiktig med att inte låta Roelofs påverka för mycket och att inte använda för lös penseldrag. Hans verk beskrevs som realistiska och originella.

Gabriël lade stor vikt vid att arbeta timmar i sträck utomhus för att bestämma rätt komposition, ljusförhållanden och färgnyanser. Han föredrog de mest stämningsfulla tidpunkterna på dagen då ljuset var som vackrast, som den dimmiga soluppgången eller just ljuset på sen eftermiddag. Precis som Claude Monet hyrde han en liten båt för att kunna visa sitt motiv rakt framifrån. När han hade gjort klart sina skisser skyndade han sig sedan hem för att inte tappa de intryck han hade fått. Hemma bearbetade han dessa på bara några dagar till en större målning. Detta råd gav han också till sin viktigaste elev, Willem Bastiaan Tholen.

Mot den typiska holländska gråheten, så som den är kännetecknande för verk av hans kollegor, har Gabriël alltid varit starkt emot: "Jag upprepar, vårt land är inte grått, inte ens vid grått väder, inte ens duinen är grå... Vårt land är färgglatt – saftigt – fett.."

Målningen köptes 2014 på Galerie Molen van Orden i Apeldoorn och är försedd med ett äkthetsintyg. Den tillhörde konstnären Van Mastenbroek familj, och säljs nu från ett arv.