Antonio Calderara (1903-1978) - Orizzonte bicromo






Har masterexamen i konsthistoria och över 10 års erfarenhet av auktioner och gallerier.
110 € | ||
|---|---|---|
100 € | ||
4 € | ||
Catawikis köparskydd
Din betalning är säker hos oss tills du får ditt objekt.Se detaljer
Trustpilot 4.4 | 132329 omdömen
Betygsatt utmärkt på Trustpilot.
Antonio Calderara, Orizzonte bicromo (1971), akvarell på kartong, handsignerad, originalutgåva, 17,3 × 6 cm, Tyskland, Minimalism, utmärkt skick.
Beskrivning från säljaren
“Jag skulle vilja måla tomrummet som rymmer fullständighet, tystnad och ljus. Jag skulle vilja måla oändligheten.” Antonio Calderara
Detta ömsintas och contemplativa verk, Orizzonte (1971), fångar Antonio Calderaras mogna konstnärliga vision perfekt. Utfört i akvarell på kartong är kompositionen reducerad till sina väsentliga element: en subtil vertikal formgivning åtskild av mjuka tonövergångar och en återhållsam horisontell uppdelning som återskapar en horisont hängande mellan materiell närvaro och immateriell perception. De nästan omärkliga tonförskiftena och den stilla geometrin skapar en känsla av lugn och transcendens, och bjuder in betraktaren till ett utrymme av självreflektion och oändlig ro.
Calderara, som ursprungligen påverkats av figurativ målning, utvecklades gradvis mot en sträng och lysande abstraktion, och blev en av de mest nyanserade rösterna inom Europas efterkrigstidens minimalism. Hans verk resonerar djupt med den andliga abstraktion som konstnärer som Josef Albers, Mark Rothko, Barnett Newman och Ad Reinhardt står för, samtidigt som det behåller en unikt intim och meditativ karaktär. Den subtla ljus- och ytfördelningen påminner om likheter med Giorgio Morandi, Yves Klein, Lucio Fontana och Piero Manzoni, samt senare dialoger med konstnärer som Gotthard Graubner, Günther Förg, Imi Knoebel, Blinky Palermo och Gerhard Richter.
Lågt associerad med den intellektuella och konstnärliga miljön i efterkrigstidens abstraction hittar Calderaras praktik även paralleller med ZERO-rörelsen (Otto Piene, Heinz Mack) och de reduktiva tendenserna hos konstnärer som Ellsworth Kelly, Agnes Martin och Robert Ryman. Hans verk återfinns i stora museisamlingar och efterfrågas högt för sin lugna men stringenta utforskning av rymd, ljus och proportion.
Detta verk står som en poetisk förkroppsligande av Calderaras livslånga strävan: avbildningen av tystnad, visualiseringen av oändlighet och omvandlingen av minimala medel till en djup visuell upplevelse.
Medium: Akvarell på kartong. Signatur: Signerat på baksidan
“Jag skulle vilja måla tomrummet som rymmer fullständighet, tystnad och ljus. Jag skulle vilja måla oändligheten.” Antonio Calderara
Detta ömsintas och contemplativa verk, Orizzonte (1971), fångar Antonio Calderaras mogna konstnärliga vision perfekt. Utfört i akvarell på kartong är kompositionen reducerad till sina väsentliga element: en subtil vertikal formgivning åtskild av mjuka tonövergångar och en återhållsam horisontell uppdelning som återskapar en horisont hängande mellan materiell närvaro och immateriell perception. De nästan omärkliga tonförskiftena och den stilla geometrin skapar en känsla av lugn och transcendens, och bjuder in betraktaren till ett utrymme av självreflektion och oändlig ro.
Calderara, som ursprungligen påverkats av figurativ målning, utvecklades gradvis mot en sträng och lysande abstraktion, och blev en av de mest nyanserade rösterna inom Europas efterkrigstidens minimalism. Hans verk resonerar djupt med den andliga abstraktion som konstnärer som Josef Albers, Mark Rothko, Barnett Newman och Ad Reinhardt står för, samtidigt som det behåller en unikt intim och meditativ karaktär. Den subtla ljus- och ytfördelningen påminner om likheter med Giorgio Morandi, Yves Klein, Lucio Fontana och Piero Manzoni, samt senare dialoger med konstnärer som Gotthard Graubner, Günther Förg, Imi Knoebel, Blinky Palermo och Gerhard Richter.
Lågt associerad med den intellektuella och konstnärliga miljön i efterkrigstidens abstraction hittar Calderaras praktik även paralleller med ZERO-rörelsen (Otto Piene, Heinz Mack) och de reduktiva tendenserna hos konstnärer som Ellsworth Kelly, Agnes Martin och Robert Ryman. Hans verk återfinns i stora museisamlingar och efterfrågas högt för sin lugna men stringenta utforskning av rymd, ljus och proportion.
Detta verk står som en poetisk förkroppsligande av Calderaras livslånga strävan: avbildningen av tystnad, visualiseringen av oändlighet och omvandlingen av minimala medel till en djup visuell upplevelse.
Medium: Akvarell på kartong. Signatur: Signerat på baksidan
