Berthoud - Horlogerie - 1763

BERTHOUD OCH DEN SEKRETA ARKITEKTUREN AV KLOCKAN MELLAN SCIENCE, SEGELNÄRING och MAKT
Detta volumen av Essai sur l’Horlogerie av Ferdinand Berthoud, publicerad i Paris 1763, utgör en av de absoluta höjdpunkterna i den teknisk-vetenskapliga litteraturen om urverk från 1700-talet. Det är inte bara ett traktat, utan ett verkligt tidsystem: Berthoud, kunglig klockmästare och central figur i den europeiska kampen om longitudinbestämning, bygger här en sträng syntes mellan matematisk teori, fysisk experiment och mekanisk tillämpning. Verket utforskar hur tandsystemen, oscillationer och drivkrafter fungerar, och kompletterar texten med ett anmärkningsvärt corpus av inskellda tabeller som avmonterar och återuppbygger klockan som en perfekt maskin. Verket placerar sig fullt ut i upplysningens sammanhang, där kontrollen av tiden sammanfaller med kontrollen av rummet, av navigeringen och i slutändan av makten.
MARKNADSVÄRDE
Exemplar av Essai sur l’Horlogerie (1763), kompletta med de inskilda tabellerna, ligger vanligtvis mellan 600 och 1 500 euro på antikmarknaden, med högre toppar för exemplar i mycket gott skick och fullständiga med alla vikta tabeller; läget på bindningen, här ganska slitna men original, samt närvaron av de 19 tabellerna påverkar värderingen avsevärt och håller den i ett mellanhögt intervall.
FYSISK BESKRIVNING OCH SKICK
Andra volymen. Samma tidsbindning i gammal fullgarv, framsidor och rygg med slitage, guldstämplat titelblad. Volymen försedd med 19 vikbara grafiska kopior, som visar mekanismer i urverk, kugghjul, flyktmekanismer, maskiner och anordningar för tidmätning. Papperet visar fysiologisk gulning och vissa bruna fläckar. Bland gamla böcker, med en månghundras år lång historia, kan vissa brister förekomma, inte alltid noterade i beskrivningen. Sidor: 2nn; 8; 452.
HELT TITELFÖRTECKNING OCH FÖRFATTARE
Essai sur l’Horlogerie. Tome Second.
Paris, J. Cl. Jombert; Musier; Ch. J. Panckoucke, 1763.
Ferdinand Berthoud.

KONTEXT OCH BETYDELSE
Berthouds verk står i centrum för den stora vetenskapliga utmaningen på 1700-talet: longitudinbestämning till havs. I detta sammanhang blir klockan ett geopolitiskt såväl som tekniskt verktyg. Andra volymen fördjupar de mest komplexa aspekterna av oscillationernas beräkning, rörelsens överföring och konstruktionen av mekanismerna, och erbjuder praktiska lösningar baserade på experiment. De inskilda tabellerna utgör en verklig atlas över urverkets mekanik och gör det möjligt att visuellt exakt se varje komponent. Verket samtalar med samtida engelska (Harrison) och franska kollegor, och passar in i ett internationellt nätverk av vetenskaplig innovation. Kulturellt utgör det ett av skedena där teknik blir systematiserad och kodifierad kunskap.
BIOGRAFI ÖVER FÖRFATTAREN
Ferdinand Berthoud (1727–1807) var en av de mest betydelsefulla urmakarna i 1700-talet, utnämnd till horloger du roi och medlem av Académie des Sciences. Specialist på sjökronometrar, bidrog han avgörande till lösningen av longitudproblemet. Hans teoretiska arbeten fick bred spridning och påverkade starkt utvecklingen av modern urmakarkonst.

TRYCKHISTORIA OCH CIRCULATION
Essai sur l’Horlogerie publicerades i flera volymer mellan 1763 och följande år och blev snabbt en referens för urmakare, vetenskapsmän och navigatörer. Tryckt i Paris av ledande förlag som Jombert och Panckoucke, traktatet fick stor spridning i Europa. Fullständiga exemplar med tabeller är idag särskilt eftertraktade, eftersom tabellerna ofta togs bort eller splittrades över tiden.

BIBLIOTEK OCH REFERENSER
ICCU/OPAC SBN: att verifiera (Berthoud, Essai sur l’Horlogerie, Paris 1763, tome II)
WorldCat: Berthoud, Essai sur l’Horlogerie, 1763, vol. II
Brunet, Manuel du libraire, I, col. 822 (Berthoud)
Graesse, Trésor de livres rares, I, p. 361
Houzeau & Lancaster, Bibliographie générale de l’astronomie, col. 4070–4075 (Berthoud)
Daumas, Les instruments scientifiques aux XVIIe et XVIIIe siècles, ss. 210–220