Van Kal Mon (1961) - Code noir

« Mycket vacker pjäs av Gérard Van Kal Mon, som jag köpte i början av 2000-talet när jag befann mig på La Réunion. Det är ett av hans tidiga verk. »
Les premières productions artistiques de Gérard Van Kal Mon, dans les années 1980, commencent par un travail photographique sur les accumulations d’objets puis sur les billes de bois exotiques (traces humaines, marquages…)
I början av 1980-talet inledde Gérard Van Kal Mon sina första konstnärliga produktioner med ett fotografiskt arbete om uppsamlingar av föremål och därefter om exotiska träkulor (människospår, märken…)
Dans les années 1990, après son installation dans l’île de la Réunion, il s’initie à la sculpture, c’est le début d’un travail sur les arts premiers avec pour médium le bois, l’argile, le plâtre… Pour créer une palette de couleurs, il développe une technique d’enfumage à base de différentes essences d’arbres…
På 1990-talet, efter att ha slagit sig ner på Réunion-ön, tar han upp skulpturen; det är början på ett arbete om primitiv konst med trä, lera och gips som medium. För att skapa en färgpalett utvecklar han en teknik för enfumage baserad på olika träslag…
Il revient sur le sujet des accumulations en utilisant des personnages filiformes, d’argile enfumée. Ceux-ci serviront à des installations et happenings…
Han återvänder till ämnet om uppsamlingar genom att använda smala figurer av rökt lera. Dessa kommer att användas i installationer och happenings…
Puis vient le début d’un travail sur l’esclavage avec assemblage de pièces métalliques venant essentiellement d’outils agricoles.
Därefter påbörjas ett arbete om slaveri med sammanfogning av metalliska delar som huvudsakligen kommer från jordbruksvågar/verktyg.
Il n’était pas question d’illustrer ce sujet par les chaînes qui réduisent l’homme mais de rendre hommage aux cultures de ces peuples asservis en mettant en avant la majesté des individus, la beauté des coiffes, des parures des ethnies africaines…
Det handlade inte om att illustrera ämnet med kedjor som förtrycker människan utan om att hylla kulturerna hos dessa förtryckta folk genom att lyfta fram individernas majestät, skönheten hos huvudbonaderna och smyckena hos de afrikanska stammarna…
Année 2011, retour dans le sud de la France et suite du travail entrepris sur l’esclavage qui se nomme « Code noir » et nouveau sujet « Guerre et paix », série de sculptures sur la parure masculine de guerre, avec un toujours plus grand raffinement dans l’assemblage du métal jusqu’à aujourd’hui où le métal entre en mouvement, laisse passer la lumière, où la sculpture devient « haute couture »…
År 2011, återvända till södra Frankrike och fortsättningen av arbetet som påbörjades om slaveri som heter « Code noir » och ett nytt tema « Guerre et paix », en serie skulpturer om den manliga krigssmyckningen, med allt tydligare förfining i metallens sammanfogning fram till idag, där metallen börjar röra sig, släpper igenom ljus, och skulpturen blir « haute couture ».