Autori vari - Oracoli cioè Sentenze et Documenti - 1574

Verket
Orakel, dvs. Ordspråk och Dokument nobla och utmärkta är en urvalssamling av klassisk visdom, tryckt i Venedig 1574 av Giacomo Vidali. Den fullständiga titeln avslöjar bokens program: den samlar sentenser (sentenze) och exempelpassager ur de främsta judiska, grekiska och latinska författarna från antiken, avsedda ”för prydnad och bevarande av det borgerliga och kristna livet”. Bandet avslutas med ett urval av Plutarchos’ apoftegmer – korta, kärnfulla citat av furstar, fältherrar och filosofer, samlade av Plutarchos själv i hans Moralia och under renässansen särskilt populära som handbok i retorik, uppfostran och statsmannaskap.

Exemplaret kom i 32°-format (ett litet fickformat på endast 11 × 8 cm), med 16 orumserade blad plus 344 samsatta sidor. Detta lilla format var typiskt för de så kallade libri da bisaccia – böcker att bära i fickan eller resväskan, avsedda att dagligen konsulteras. Den nittonde århundradets halvläderband med rik gyllene bakre dekoration är en senare tillägg, kännetecknande för samlare från åtttio-/>talets att få sitt cinquecentine i passande skick.

Innehållet: en spegel för furstar och medborgare
Verket nämns som Aa. Vv. (autori vari) — en samling utan en enda författare. Det är ingen tillfällighet: i andra hälften av sextonhundratalet upplevde genren av sentens-samlingar i Italien sin höjdpunkt. Vetenskapsmän som Paolo Manuzio och, tidigare, Erasmus av Rotterdam (Adagia, 1500; Apophthegmata, 1531) hade gjort samlandet av klassiska visdomsyttranden till en litterär form i sig. Dessa kompilationsverk lästes av humanister, hofmän, advokater och prästerskap som praktiska vägledningar till välformulerat tal och moraliskt handlande – en typ av encyklopedi över citerbar visdom.

Urvalet att avsluta arbetet med ”blommorna” (i fiori) av Plutarchos’ apoftegmer säger mycket. Plutarchos (cirka 46–127 e.Kr.) var på renässansen en av de mest lästa antika författarna; hans Apophthegmata Regum et Imperatorum var ursprungligen avsedda åt kejsar Trajan och utgör fortfarande en nyckelkälla till mytologin om Sparta och exempla virtutis i den antika världen.

Utgivaren: Giacomo Vidali i Venedig
Giacomo Vidali var en venetiansk boktryckare verksam åren 1570–1580. Han var en del av en särskilt tät typografisk gemenskap: Venedig var under sextonhundratalet Europas obestridda centrum för boktryckarkonsten. Nästan hälften av alla boktryckare i Italien var i lagunstaden verksamma (ungefär 438 av 1 650 under perioden 1465–1600). Förutom stora namn som Aldus Manutius, i Giunti och Gabriele Giolito de’ Ferrari förekom många mindre tryckerier som Vidali, som ofta specialiserade sig på billiga, bärbara upplagor för en bred läsekrets.
Vidalis produktion passar in i vad historikerna kallar den ”splittelse” (polverizzazione) av venetianska bokmarknaden: små ateljéer som fokuserade på religiösa verk, folköversättningar av klassiker och samlingar för utbildning och stiftelse. Just dessa mindre tryckerier spred den humanistiska kulturen långt utanför eliten, med fickformatsex som var prisvärda och hanterbara.

Betydelsen av denna bok
Tre skäl gör denna upplaga särskilt betydelsefull:
1. Den är en cinquecentina — en bok tryckt på sextonhund-talet — och därmed per definition bibliografiskt värdefull. Varje överlämnat exemplar från 1574 är ett påtagligt vittne till den första århundradet av boktryckarkonsten.
2. Den dokumenterar renässanspraktiken florilegium, där antik visdom valts ut, ordnats och ”kristalliserats” för att vara användbar för ett katolskt samhälle efter konciliet i Trento. Undertexten — ”för prydnad och bevarande av det borgerliga och kristna livet” — visar hur hedniska klassiker ställdes i tjänst för kontrareformatorisk uppfostringskultur.
3. Den är ett talande exempel på Plutarchos’ inflytande på europeiskt tänkande. Från Montaigne till Shakespeare, och senare till Winston Churchill, har generationer av författare och statsmän hämtat ur samma apoftegmer som Vidali placerade i 1574 års bok till den venetianska läsaren.”}