Sylvain Barberot - Suspended spaces

Detta verk är en gjutning av min byst tillverkad i polyuretanskum och täckt av en svart tygslöja. Det refererar till italiensk skulptur i slutet av 1700-talet. Dessa verk, ofta i marmor, föreställer helt slöjade kvinnliga kroppar med en häpnadsväckande precision.
En konstnärlig verk är i sin essens en fåfänga. Den speglar konstnärens önskan att objektifiera sig själv för att överleva tiden och svarar mot fåfängan i den demiurgiske konstnärens idé. Minnet är inte fast, det återstår att komma utan att någonsin förankras i en oändlighet. Dess försvinnande är dess enda utväg.

Internationell konstnär vars arbete vilar på dichotomien som existerar mellan minnet och glömskan. Minnet är enligt min mening det oumbärliga element som binder vår kropp till världen. Men medan vår kultur strävar efter att gravera historien med mejsel, arbetar jag ihärdigt med att hämma, bryta ner och till och med radera mitt eget minne. En enorm uppgift är glömskans övning… Kroppen är endast stöd för detta minne som den är beroende av, ja, den behöver det. Den bygger upp, formar och transformerar den. Och om anamnesen översätts ur grekiskan som minness återuppvaknande, så jagar jag den för att bättre kunna skilja mig från den.