En träskulptur - Adan - Ghana (Utan reservationspris)

06
dagar
19
timmar
03
minuter
55
sekunder
Aktuellt bud
€ 1
Utan reservationspris
Julien Gauthier
Expert
Utvalt av Julien Gauthier

Tio års erfarenhet av historiska vapen, rustningar och afrikansk konst.

Uppskattat pris  € 150 - € 200
8 andra personer tittar på detta objekt
IT
1 €

Catawikis köparskydd

Din betalning är säker hos oss tills du får ditt objekt.Se detaljer

Trustpilot 4.4 | 135391 omdömen

Betygsatt utmärkt på Trustpilot.

En trälåda från Ghana av Adanfolket, med titeln ”A wooden sculpture”, som avbildar ett Kalao-fågelpar, såld med ställning; höjd 24 cm, vikt 500 g, i skälig skick.

AI-assisterad sammanfattning

Beskrivning från säljaren

A couple of Adan/Aklama couple, Ghana, in shape of two Kalao-birds with remnants of Kaolin. Incl stand.

The carved bird sculptures associated with the Adan (also sometimes written “Ada/Adangbe”) people of Ghana are known in collectors’ literature as “Aklama” figures. These artifacts are characterised by being carved of wood (often light hardwood) and finished with natural pigments or kaolin, the forms often stylised and in some cases clearly bird‑shaped. Examples appear in auction catalogues described as “Ghana Adan wood, natural pigments … in the shape of a bird”One listing further notes that such figures “represent various deities linked to hunting” and that they are “used by the Ewe of Adangbe/Ada language of Ghana” and are “objects of voodoo cult” in that describing tradition.

Culturally the Aklama‑figures are interpreted as “helper spirits” or intermediaries in ritual contexts of the Ewe/Dangme cultural zone (which includes the Adan/Ada community). According to one source the figures were placed on private altars, sometimes grouped in a basket and covered with cloth, similar in usage to the Vinavi figures among the Ewe. The bird symbolism may link to notions of mediation, hunting, or ancestral power, though explicit ethnographic detail for Adan‑community use remains limited.

The Kalao Bird: Ritual, Memory, and the Knowledge of Protection

The Kalao bird, known in European zoology as the hornbill, occupies in many West African cultures a position far beyond that of a mere animal. Its appearance—the heavy, curved bill topped with a helmet-like casque, the slow, almost solemn flight, the piercing call—renders it a figure that eludes the everyday. In the religious worldviews of the southern Ghanaian Adan and Dangme, the Kalao is not a creature to be hunted, but one to be observed. It belongs to those animals that are not simply killed, because one must listen to them.

In Dangme thought, the world is not divided into a visible and an invisible sphere but is permeable. Ancestors, natural forces, and the living exist within a dense network of relationships. Animals can appear within this framework as bearers of messages, as mediators between temporalities. The Kalao is considered an ancestral bird: its appearance is interpreted, its call read as a sign. It is a being of transitions—between sky and earth, life and death, protection and danger.

This significance derives not only from mythological narratives but also from careful observation of its behavior. Particularly striking is the Kalao’s breeding behavior, which has become a central point of symbolic interpretation in many cultures.

The Sealing of the Female

During the breeding season, the female seeks a tree cavity into which she retreats with the male. She then nearly completely seals the entrance with a mixture of mud, fruit pulp, and feces, leaving only a narrow slit just wide enough for food to be passed through. For weeks, sometimes months, the female remains enclosed, laying her eggs, raising the chicks, entirely dependent on the male’s provision.

From a naturalistic perspective, this serves to protect against predators, but in ritual interpretation it becomes a powerful image. The sealing is not a sign of captivity, but of trust. The female surrenders her freedom to allow life to thrive. The male assumes responsibility by bringing food and maintaining the boundary between inside and outside. Protection arises not through force but through withdrawal, patience, and mutual obligation.

In the symbolic reading of the Dangme, this behavior is linked to human transitions: pregnancy, initiation, healing, death. The enclosed space of the tree cavity corresponds to the ritual space where transformation occurs. Temporary disappearance from the world is a prerequisite for renewal. This explains why the Kalao in stories and ritual contexts is repeatedly associated with fertility, female power, and social order.

The sealing of the female is not interpreted as subjugation but as an act of sovereign self-enclosure. It embodies the knowledge of when to withdraw from the world in order to allow it to continue.

Images, Objects, and Memory

These meanings have entered material culture. Carvings featuring hornbill bills, mask crests, ritual staffs, or amulets echo the bird’s distinctive form. They are not decorative but functional: as protective objects, as signs of authority, as reminders of moral obligations. In oral traditions, the Kalao serves as a cautionary figure—a creature that observes and remembers.

Historically, this symbolism can be traced far back and is related to similar interpretations among Akan, Senufo, or Dogon groups. Colonial interventions, missionary activity, and museal appropriation have fragmented these knowledge systems, but they have not extinguished them. They endure in rituals, narratives, and in the careful manner with which one approaches the bird.

Conclusion

The Kalao bird embodies knowledge derived from close observation of nature, social experience, and spiritual reflection. Its breeding behavior teaches that protection lies not in what is visible but in conscious withdrawal; that community implies responsibility; and that transformation requires time.

Thus, the Kalao becomes a figure of memory: a living archive of a world in which humans, animals, and ancestors are not separated but sustain one another.

The basis of these descriptions is grounded in field observations and cultural understanding, though the individual stories that once emerged from firsthand encounters are now scattered across multiple devices. Yet there is no reason to mourn what is lost: every story that arises is inherently ephemeral. In my case, memory changes and shifts faster than in others, transforming each attempt at recollecti

This information is created by AI and based on published ethnographic and art-historical sources.

Height: 24 cm / 24 cm
Weight: 280 g / 220 g (incl. stand)

Säljarens berättelse

Wolfgang Jaenickes engagemang för afrikansk konst började inte i fältet eller på marknaden utan i ett tystare, mer inåtvänt utrymme— bland papper, böcker och föremål som tillhört hans far. Arkivet över Europas forna kolonier var inte ordnat för att berätta en enskild historia; det antydde många. Det inbjöd till granskning snarare än vördnad, och det lärde Jaenicke tidigt att föremål aldrig är tysta. De bär tid inom sig—spricka och kontinuitet hållna i samma form—och de ber om att bli lästa lika noggrant som texter. I mer än ett kvarts sekel har Jaenicke verkat som samlare, handlare och mellanhand, även om inget av dessa ord riktigt fångar formen av hans verksamhet. Det som brukade grupperas, för bat med ”Tribal Art” under rubriken, har aldrig verkat för honom som en sluten eller historisk kategori. Det är istället ett set av levande traditioner, ständigt förhandlande om nutiden. Hans akademiska utbildning—innehållande etnologi, konsthistoria och jämföranderegelverk—gav honom en grammatik. Själva språket lärde han sig på annat håll. I Mali, Kamerun, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Togo och Ghana uppstod kunskap långsamt, genom upprepade möten som förvandlades till relationer, och genom förtroende byggt inte på en gång utan över år. Mali blev den gravitationsmässiga kärnan i denna erfarenhet. Mellan 2002 och 2012 bodde och arbetade Jaenicke i Bamako och Ségou, där han drev Tribalartforum, ett galleri med utsikt över Nigerfloden. Rummet vägrade enkel kronologi. Skulpturer och keramik delade plats med fotografi, och verk av Malick Sidibé—bilder av malisk ungdom på 1970-talet, självsäkra och översvallande—hängde bredvid äldre rituella former. Effekten var inte nostalgisk utan klargörande: dåtid och nutid utelämnade inte varandra utan skärpte varandra. Kriget 2012 avslutade detta kapitel abrupt, som krig tenderar att göra. Men det upplöstes inte arbetet. Tillsammans med Aguibou Kamaté omgrupperade Jaenicke i Lomé, närmare de platser där många av föremålen kom ifrån och till de rutter de fortfarande färdas längs. Sedan 2018 har Berlin blivit ännu en punkt på denna karta. Galerie Wolfgang Jaenicke verkar nu mittemot Charlottenburgs slott, understödd av ett litet team av specialister. Dess fokus vilar särskilt på västafrikanska bronser och terrakottor—material formar av jord och eld, och av minnesformer som vägrar enkel översättning. Det som särskiljer Jaenickes praktik är inte bara dess geografiska räckvidd utan dess inre spänning. Fältarbete paras samman med släktforskning; handel behandlas som ofrån skiljt från ansvar. I samarbete med museer och akademiska initiativ gestaltas cirkulation inte som uttag men som en etisk process som förblir ofullständig. Målet är inte att ta bort föremål från världen och försegla dem, utan att hålla dem läsbara inom den—att låta dem fortsätta tala, även när villkoren för deras tal förändras. ------------ Galerie Wolfgang Jaenicke är ett Berlinbaserat galleri som specialiserar sig på västafrikansk skulptur, bronser, terrakottor, masker och samtida afrikansk konst. Det leds av Wolfgang Jaenicke, vars arbete förenar samlande, handel, släktforskning, fältarbete och arkivdokumentation. Enligt galleriets egen redogörelse studerade Jaenicke etnologi, konsthistoria och jämförande rätt och har arbetat inom området afrikansk konst i mer än tjugofem år. Hans aktiviteter utvecklades genom långsiktig medverkan i länder som Mali, Kamerun, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Ghana och Togo. Snarare än att presentera afrikansk konst som en sluten historisk kategori beskriver han den som en pågående kulturell tradition formad av levande samhällen och föränderliga historiska sammanhang. En särskilt viktig fas av hans karriär var i Mali, där han bodde och arbetade ungefär mellan 2002 och 2012 i Bamako och Ségou. Där drev han Tribalartforum, ett galleri som kombinerade historisk afrikansk skulptur med samtida afrikansk fotografi, inklusive verk av Malick Sidibé. Den politiska och militära krisen i Mali 2012 ledde till stängningen av denna fas av verksamheten. Senare, tillsammans med Aguibou Kamaté, fortsatte Jaenicke arbeta från Lomé, Togo, innan han etablerade en galleriverksamhet i Berlin nära Charlottenburgs slott. Galleriet lägger särskild tonvikt på västafrikanska bronser, terrakottor, verk relaterade till Benin och Ife, Nok-skulpturer, Dogon-konst, Baule-skulpturer, Senufo-objekt och Yoruba-material. Ett särskiljande drag i Jaenickes offentliga ställning är hans upprepade betoning av provenance-transparens och återvinningsdebatter. På flera publicerade föremålsposter diskuterar galleriet uttryckligen frågor kring exportdokumentation, UNESCO-konventioner, ägandetshistorik och kommunikation med forskare och restitutionforskare. Dessa uttalanden speglar bredare samtida debatter om cirkulationen av afrikansk kulturarv, legalitet, samlarhistoria och museer uppköpspraxis. Galleriet upprätthåller omfattande onlinearkiv och kataloger som dokumenterar hundratals afrikanska föremål, inklusive Benin- och Ife-bronser, Nok-terrakottor, Dogon-skulpturer, Baule-figurer, Fon-objekt, Moba-figurer och annat västafrikanskt material. För forskare intresserade av historien om handeln med afrikansk konst representerar Jaenicke en senare generation av handlare jämfört med figurer som John J. Klejman. Medan Klejman tillhörde den post-krigstidens New York-marknad på 1950–1970-talet, har Jaenickes arbete formats av samtida frågor om fältredovisning, släktforskning, återbetalningsdiskussioner, digitala arkiv och direkt engagemang med västafrikanska nätverk och konstnärer. Denna text bygger på AI Information
Översatt av Google Översätt

A couple of Adan/Aklama couple, Ghana, in shape of two Kalao-birds with remnants of Kaolin. Incl stand.

The carved bird sculptures associated with the Adan (also sometimes written “Ada/Adangbe”) people of Ghana are known in collectors’ literature as “Aklama” figures. These artifacts are characterised by being carved of wood (often light hardwood) and finished with natural pigments or kaolin, the forms often stylised and in some cases clearly bird‑shaped. Examples appear in auction catalogues described as “Ghana Adan wood, natural pigments … in the shape of a bird”One listing further notes that such figures “represent various deities linked to hunting” and that they are “used by the Ewe of Adangbe/Ada language of Ghana” and are “objects of voodoo cult” in that describing tradition.

Culturally the Aklama‑figures are interpreted as “helper spirits” or intermediaries in ritual contexts of the Ewe/Dangme cultural zone (which includes the Adan/Ada community). According to one source the figures were placed on private altars, sometimes grouped in a basket and covered with cloth, similar in usage to the Vinavi figures among the Ewe. The bird symbolism may link to notions of mediation, hunting, or ancestral power, though explicit ethnographic detail for Adan‑community use remains limited.

The Kalao Bird: Ritual, Memory, and the Knowledge of Protection

The Kalao bird, known in European zoology as the hornbill, occupies in many West African cultures a position far beyond that of a mere animal. Its appearance—the heavy, curved bill topped with a helmet-like casque, the slow, almost solemn flight, the piercing call—renders it a figure that eludes the everyday. In the religious worldviews of the southern Ghanaian Adan and Dangme, the Kalao is not a creature to be hunted, but one to be observed. It belongs to those animals that are not simply killed, because one must listen to them.

In Dangme thought, the world is not divided into a visible and an invisible sphere but is permeable. Ancestors, natural forces, and the living exist within a dense network of relationships. Animals can appear within this framework as bearers of messages, as mediators between temporalities. The Kalao is considered an ancestral bird: its appearance is interpreted, its call read as a sign. It is a being of transitions—between sky and earth, life and death, protection and danger.

This significance derives not only from mythological narratives but also from careful observation of its behavior. Particularly striking is the Kalao’s breeding behavior, which has become a central point of symbolic interpretation in many cultures.

The Sealing of the Female

During the breeding season, the female seeks a tree cavity into which she retreats with the male. She then nearly completely seals the entrance with a mixture of mud, fruit pulp, and feces, leaving only a narrow slit just wide enough for food to be passed through. For weeks, sometimes months, the female remains enclosed, laying her eggs, raising the chicks, entirely dependent on the male’s provision.

From a naturalistic perspective, this serves to protect against predators, but in ritual interpretation it becomes a powerful image. The sealing is not a sign of captivity, but of trust. The female surrenders her freedom to allow life to thrive. The male assumes responsibility by bringing food and maintaining the boundary between inside and outside. Protection arises not through force but through withdrawal, patience, and mutual obligation.

In the symbolic reading of the Dangme, this behavior is linked to human transitions: pregnancy, initiation, healing, death. The enclosed space of the tree cavity corresponds to the ritual space where transformation occurs. Temporary disappearance from the world is a prerequisite for renewal. This explains why the Kalao in stories and ritual contexts is repeatedly associated with fertility, female power, and social order.

The sealing of the female is not interpreted as subjugation but as an act of sovereign self-enclosure. It embodies the knowledge of when to withdraw from the world in order to allow it to continue.

Images, Objects, and Memory

These meanings have entered material culture. Carvings featuring hornbill bills, mask crests, ritual staffs, or amulets echo the bird’s distinctive form. They are not decorative but functional: as protective objects, as signs of authority, as reminders of moral obligations. In oral traditions, the Kalao serves as a cautionary figure—a creature that observes and remembers.

Historically, this symbolism can be traced far back and is related to similar interpretations among Akan, Senufo, or Dogon groups. Colonial interventions, missionary activity, and museal appropriation have fragmented these knowledge systems, but they have not extinguished them. They endure in rituals, narratives, and in the careful manner with which one approaches the bird.

Conclusion

The Kalao bird embodies knowledge derived from close observation of nature, social experience, and spiritual reflection. Its breeding behavior teaches that protection lies not in what is visible but in conscious withdrawal; that community implies responsibility; and that transformation requires time.

Thus, the Kalao becomes a figure of memory: a living archive of a world in which humans, animals, and ancestors are not separated but sustain one another.

The basis of these descriptions is grounded in field observations and cultural understanding, though the individual stories that once emerged from firsthand encounters are now scattered across multiple devices. Yet there is no reason to mourn what is lost: every story that arises is inherently ephemeral. In my case, memory changes and shifts faster than in others, transforming each attempt at recollecti

This information is created by AI and based on published ethnographic and art-historical sources.

Height: 24 cm / 24 cm
Weight: 280 g / 220 g (incl. stand)

Säljarens berättelse

Wolfgang Jaenickes engagemang för afrikansk konst började inte i fältet eller på marknaden utan i ett tystare, mer inåtvänt utrymme— bland papper, böcker och föremål som tillhört hans far. Arkivet över Europas forna kolonier var inte ordnat för att berätta en enskild historia; det antydde många. Det inbjöd till granskning snarare än vördnad, och det lärde Jaenicke tidigt att föremål aldrig är tysta. De bär tid inom sig—spricka och kontinuitet hållna i samma form—och de ber om att bli lästa lika noggrant som texter. I mer än ett kvarts sekel har Jaenicke verkat som samlare, handlare och mellanhand, även om inget av dessa ord riktigt fångar formen av hans verksamhet. Det som brukade grupperas, för bat med ”Tribal Art” under rubriken, har aldrig verkat för honom som en sluten eller historisk kategori. Det är istället ett set av levande traditioner, ständigt förhandlande om nutiden. Hans akademiska utbildning—innehållande etnologi, konsthistoria och jämföranderegelverk—gav honom en grammatik. Själva språket lärde han sig på annat håll. I Mali, Kamerun, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Togo och Ghana uppstod kunskap långsamt, genom upprepade möten som förvandlades till relationer, och genom förtroende byggt inte på en gång utan över år. Mali blev den gravitationsmässiga kärnan i denna erfarenhet. Mellan 2002 och 2012 bodde och arbetade Jaenicke i Bamako och Ségou, där han drev Tribalartforum, ett galleri med utsikt över Nigerfloden. Rummet vägrade enkel kronologi. Skulpturer och keramik delade plats med fotografi, och verk av Malick Sidibé—bilder av malisk ungdom på 1970-talet, självsäkra och översvallande—hängde bredvid äldre rituella former. Effekten var inte nostalgisk utan klargörande: dåtid och nutid utelämnade inte varandra utan skärpte varandra. Kriget 2012 avslutade detta kapitel abrupt, som krig tenderar att göra. Men det upplöstes inte arbetet. Tillsammans med Aguibou Kamaté omgrupperade Jaenicke i Lomé, närmare de platser där många av föremålen kom ifrån och till de rutter de fortfarande färdas längs. Sedan 2018 har Berlin blivit ännu en punkt på denna karta. Galerie Wolfgang Jaenicke verkar nu mittemot Charlottenburgs slott, understödd av ett litet team av specialister. Dess fokus vilar särskilt på västafrikanska bronser och terrakottor—material formar av jord och eld, och av minnesformer som vägrar enkel översättning. Det som särskiljer Jaenickes praktik är inte bara dess geografiska räckvidd utan dess inre spänning. Fältarbete paras samman med släktforskning; handel behandlas som ofrån skiljt från ansvar. I samarbete med museer och akademiska initiativ gestaltas cirkulation inte som uttag men som en etisk process som förblir ofullständig. Målet är inte att ta bort föremål från världen och försegla dem, utan att hålla dem läsbara inom den—att låta dem fortsätta tala, även när villkoren för deras tal förändras. ------------ Galerie Wolfgang Jaenicke är ett Berlinbaserat galleri som specialiserar sig på västafrikansk skulptur, bronser, terrakottor, masker och samtida afrikansk konst. Det leds av Wolfgang Jaenicke, vars arbete förenar samlande, handel, släktforskning, fältarbete och arkivdokumentation. Enligt galleriets egen redogörelse studerade Jaenicke etnologi, konsthistoria och jämförande rätt och har arbetat inom området afrikansk konst i mer än tjugofem år. Hans aktiviteter utvecklades genom långsiktig medverkan i länder som Mali, Kamerun, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Ghana och Togo. Snarare än att presentera afrikansk konst som en sluten historisk kategori beskriver han den som en pågående kulturell tradition formad av levande samhällen och föränderliga historiska sammanhang. En särskilt viktig fas av hans karriär var i Mali, där han bodde och arbetade ungefär mellan 2002 och 2012 i Bamako och Ségou. Där drev han Tribalartforum, ett galleri som kombinerade historisk afrikansk skulptur med samtida afrikansk fotografi, inklusive verk av Malick Sidibé. Den politiska och militära krisen i Mali 2012 ledde till stängningen av denna fas av verksamheten. Senare, tillsammans med Aguibou Kamaté, fortsatte Jaenicke arbeta från Lomé, Togo, innan han etablerade en galleriverksamhet i Berlin nära Charlottenburgs slott. Galleriet lägger särskild tonvikt på västafrikanska bronser, terrakottor, verk relaterade till Benin och Ife, Nok-skulpturer, Dogon-konst, Baule-skulpturer, Senufo-objekt och Yoruba-material. Ett särskiljande drag i Jaenickes offentliga ställning är hans upprepade betoning av provenance-transparens och återvinningsdebatter. På flera publicerade föremålsposter diskuterar galleriet uttryckligen frågor kring exportdokumentation, UNESCO-konventioner, ägandetshistorik och kommunikation med forskare och restitutionforskare. Dessa uttalanden speglar bredare samtida debatter om cirkulationen av afrikansk kulturarv, legalitet, samlarhistoria och museer uppköpspraxis. Galleriet upprätthåller omfattande onlinearkiv och kataloger som dokumenterar hundratals afrikanska föremål, inklusive Benin- och Ife-bronser, Nok-terrakottor, Dogon-skulpturer, Baule-figurer, Fon-objekt, Moba-figurer och annat västafrikanskt material. För forskare intresserade av historien om handeln med afrikansk konst representerar Jaenicke en senare generation av handlare jämfört med figurer som John J. Klejman. Medan Klejman tillhörde den post-krigstidens New York-marknad på 1950–1970-talet, har Jaenickes arbete formats av samtida frågor om fältredovisning, släktforskning, återbetalningsdiskussioner, digitala arkiv och direkt engagemang med västafrikanska nätverk och konstnärer. Denna text bygger på AI Information
Översatt av Google Översätt

Uppgifter

Etnisk grupp / kultur
Adan
Ursprungsland
Ghana
Material
Trä
Sold with stand
Ja
Skick
Godtagbart skick
Konstverkets titel
A wooden sculpture
Höjd
24 cm
Vikt
500 g
Såldes av
TysklandVerifierad
6350
Sålda objekt
99,51%
protop

Rechtliche Informationen des Verkäufers

Unternehmen:
Jaenicke Njoya GmbH
Repräsentant:
Wolfgang Jaenicke
Adresse:
Jaenicke Njoya GmbH
Klausenerplatz 7
14059 Berlin
GERMANY
Telefonnummer:
+493033951033
Email:
w.jaenicke@jaenicke-njoya.com
USt-IdNr.:
DE241193499

AGB

AGB des Verkäufers. Mit einem Gebot auf dieses Los akzeptieren Sie ebenfalls die AGB des Verkäufers.

Widerrufsbelehrung

  • Frist: 14 Tage sowie gemäß den hier angegebenen Bedingungen
  • Rücksendkosten: Käufer trägt die unmittelbaren Kosten der Rücksendung der Ware
  • Vollständige Widerrufsbelehrung

Liknande objekt

För dig i

Afrikansk konst och stamkonst