[ANONYME. Attribué à A.C. de Caylus, à T.S. Gueulette ou à F. J. de P. Bernis] - Nocrion - Conte Allobroge - 1747

Verk som är svåra att få tag på och extremt eftertraktade av samlare av unika och antika texter.

Nocrion, Conte Allobroge

Bindning från 1800-talet - i läder - unikt konstverk.

Chagrin Rouge dekorerad med inläggningar präglade i guld på plattor för baksidan och operans titel.

Sidorna 38 med en värdefull präglingsdetalj på framsidan + 5 blad med den kompletta presentationen i verket.

Mått 15,8 x 9,7 cm

Mot mitten av 1700-talet höll Caylus veckovisa skrivverkstäder, där deltagarna kom överens om nivån och den språkliga stilen som skulle användas, så texten kan ha skrivits kollektivt.

Den vetenskapliga forskningen innebär insamling och jämförelse av liknande data för att utveckla generella hypoteser. Caylus' Mémoire om fabliaux från 1746 (inte publicerad förrän 1753) föregår Nocrion med kort tid. Den fiktiva introduktionsbrevet till Nocrion är daterat december 1746, med tryckåret 1747 på framsidan.

Den historiska och poetiska berättelsen börjar med Conte Allobroge, som rider med sin squire efter sig, och de anländer nära en vattendrag. Under pausen hittar squire några kvinnokläder och tar dem för att gömma dem. Senare möter de tre kvinnor som (i den historiska berättelsen) tros ha varit tre skogssånger. De tre unga kvinnorna, för att få tillbaka sina kläder, ger Conte en 'Magisk' förmåga, och därifrån fortsätter berättelsen med den presentation av operan som följer.

År 1746 publicerade Caylus anonymt en översättning av ett annat fabliau som fokuserade på spridning av sexuella hemligheter, Le Mantel mal taille (eller Court-Mantel), i sin tematiska samling, Les Manteaux. I detta fabliau klär en magisk 'dåligt skuren' mantel de otrogna kvinnorna, som är för korta eller för långa, vilket orsakar kaos vid Kung Arthurs hov.

Man minns hur Madame de Graffigny (1695–1753) blev berörd när hon upptäckte att hon hade använt ett medeltida manuskript som en av sina källor. The Coats är en samling av elva berättelser och en sång om manteln som genomsyrar historia, litteratur och världens språk; endast en av dem är en obscen fabliau. Den andra delen, "2:a delen, som vi kan hoppa över att läsa", ger akademiska noteringar som ibland är seriösa och ibland löjliga. Skämtet ligger i banaliteten av manteln som ett objekt för bildning, kanske som berättelser-objekt som ger röst åt en nål eller en mynt, även om i Les Manteaux stimulerar manteln andra att tala, samtidigt som den förblir strikt icke-verbal.

Spänningen mellan författarens antikvariska försiktighet och hans lika lärda öppensinnighet gentemot gamla texter avslöjar maktspel inom censuren. Nocrion erbjuder en proto-akademisk version (snarare än pseudo av fabliau, och behandlar det som en text som tas emot med spänning och språklig skicklighet av två män, trots att den är helt tillgänglig för kvinnor som läser romaner. Ämnet för berättelsen är det hemliga språket och kvinnors kroppsliga erfarenheter, men dess läsare är flytande i gamla och främmande språk.

Ändå, samtidigt, känner man en oro för att kategorisera och namnge levande objekt för studier. Vissa levande objekt verkar vara ämnade att förbli osynliga och undgå klassificering även med det mörkaste språket. Dessa objekt är inte nödvändigtvis stumma. Att ge dem en röst gör dem potentiellt till subjekt för kunskap. Det är betydelsefullt att Nocrion är en text som försöker ge en ny röst till språket och texterna från det avlägsna förflutna genom ett intresse för kvinnliga röster, vilket till stor del är typiskt för dess tid. Medeltiden ägnar sig åt att namnge den expanderande världen av upplysningens kunskap, precis som det franska fabliau, omformulerat eller som en libertin text eller som ett studieobjekt, fann en ny publik och ett nytt språk.

Fotografiska bilder visar det utmärkta skick som denna mycket sällsynta samlarobjekt är i, för att vänligen uppmärksamma.