Thomas van Loon - omarm

Thomas van Loon (°1994)

är en nederländsk bildkonstnär som bor och arbetar i Nederländerna. Hans praktik rör sig tydligt utanför gränserna för klassisk skulptur. Även om hans arbete ofta framträder skulpturalt, uppstår det ur en hybridprocess där analoga handlingar, experimentella material och samtida tekniker möts.

I sitt arbete undersöker Van Loon den mänskliga figuren som bärare av inre spänning, sårbarhet och stillhet. Figuren fungerar inte som anatomiskt utgångspunkt, utan som konceptuell och fysisk kondensering av mentala och kroppsliga tillstånd. Hans skulpturer befinner sig i skärningspunkten mellan figurativt och abstrakt och kännetecknas av ett sparsamt, koncentrerat uttryckssätt.

Van Loon arbetar med ett brett färdpalett av material och tekniker, däribland gips, textil, trä, syntetiska bärare, digital förberedelse och blandmedie. Nya teknologier och samtida tillverkningsprocesser används inte som mål i sig, utan som medel för att forma en skör, kroppslig närvaro. Traditionella manuella ingrepp förenas utan problem med samtida tekniker; verket är lika mycket konstruerat som formgett.

Huden på hans skulpturer är aldrig slät eller färdigställd. Den bär spår av bearbetning, brott, insnörningar och lagerhållning. Dessa synliga ingrepp syftar till tid, minne och kroppslig upplevelse. Ytan fungerar som bärare av historia, där kontroll och slump växlar med varandra.

Centralt i Van Loons oeuvre står människan som ett skört och begränsat väsen. Figurer är ofta inpåtnötade, omgivna eller delvis frånbindingade av sin egen kropp. Denna omgivning är inget våldsdöme, utan en metafor för inre begränsning, stillhet och introspektion. Hans arbete balanserar mellan spänning och övergivande, mellan att hålla fast och släppa taget.

Huvudet spelar en återkommande roll och utarbetas regelbundet igenkännbart eller koncentrerat, medan kroppen upplöses i abstrakta volymer, konstruktioner eller textila strukturer. Denna spänning betonar klyftan mellan tänkande och kännande, mellan identitet och kroppslighet, mellan kontroll och skörhet.

Van Loon arbetar långsamt och med stor uppmärksamhet. Hans ateljé är ingen produktionslokal, utan en plats för undersökning, upprepning och reflektion. Verk växer fram över längre tid genom en process av tillägg, borttagande och omtolkning. Slump får plats, men ifrågasätts och korrigeras gång på gång.

Hans skulpturer är inte narrativa utan existensiella. De kräver lugn och långvarig observation. I en tid av visuell överflöd väljer Van Loon medvetet begränsning, koncentration och fördröjning. Verken fungerar inte bara som objekt, utan som fysiska närvaron i rummet — nästan som tysta kroppar, eller tysta vittnesmål.

Utveckling och erkännande

Sedan början av sin professionella praktik har Thomas van Loon fått allt mer uppmärksamhet inom den samtida konstscenen. Hans arbete uppskattas för sin innehållsmässiga konsekvens, materialkänslighet och samtida inställning till skulptural form. Kritiker prisar hans förmåga att med minimala medel skapa maximal fysisk och känslomässig intensitet.

Thomas van Loon fortsätter att fördjupa sin praktik kring den mänskliga figuren och spänningen mellan kropp, teknologi och inre upplevelse. Hans arbete utgör en tyst men kraftfull motröst inom samtida bildande konst — en inbjudan till uppmärksamhet, kroppslig medvetenhet och fördröjning.