Philips - B1X67U/03 Rörradio






Innehar två kandidatexamina i elektronik och fysik med 20 års erfarenhet inom ljud.
Catawikis köparskydd
Din betalning är säker hos oss tills du får ditt objekt.Se detaljer
Trustpilot 4.4 | 134006 omdömen
Betygsatt utmärkt på Trustpilot.
Philips B1X67U/03, tillverkad 1961, i mycket gott skick, testad och fungerande, inklusive nätkabel, mått 31 × 18 × 14 cm, vikt 4 kg.
Beskrivning från säljaren
På hösten 1961, i ett smalt rumsfördelat tegelradhus någonstans på de låga, regnskuggade gatorna i Haag, anlände en ny radio insvept i brunt papper och knuten med grovt snöre. Det var en Philips B1X67U/03 — elfenbensfärgad urtavla som glödde bärgad bakom böjt glas, och dess bakelit-skåp luktade svagt av varmt damm och maskinolja redan innan den slogs på.
För familjen som köpte den var den inte bara elektronik. Den var ett fönster.
Varje kväll, efter att måltiderna ställts i diskhon, korsade Hendrik rummet och vred den stora elfenbensfärgade ratten. Först kom tystnaden, sedan det mjuka elektriska suset av uppvärmda rör. Några sekunder senare vaknade högtalaren till liv med statisk, visslingar och till sist musik som sippade igenom Europas osynliga korridorer.
Radion talade många språk.
Fransk chanson från Paris. Sändningsprognoser från Nordsjön. Tysk nyheter lästa med skarp precision. Engelsk jazzprogram som tonas in och ut under atmosfäriskt sprak. Ibland, sent på kvällen, dök stationer längre borta upp som spöken genom bruset, böjda runt jordens krök.
En rörradio spelar inte bara ljud; den gör sin existens synlig. Den lyser. Den andas värme. Den väntar på att rören ska vakna. Den förvandlar osynliga vågor till något påtagligt och levande. Philips B1X67U/03 var en maskin från en era då teknologi fortfarande kändes nästan magisk — när röster som kom från hundratals kilometer bort kunde få ett barn att tro på riken gömda inuti en träbox.
När fler moderna radioapparater började bli mainstream, skickades Philips B1X67U/03 upp till vinden. Mer än 60 år senare hittades radion och den visade sig vara i ett särskilt gott skick. Och som tur var var den väl omhändertagen och startades mycket försiktigt med en variac.
Denna specifika version har bakelit i perfekt skick
Har till och med de ursprungliga skruvarna för att passa bakpanelen, helt otroligt men sant.
Tyvärr finns det viss limrester (så det verkar) på toppen av det böjda glaset på dialen
Mottagningen är, som förväntat med medelvågen, åtföljd av sprak från atmosfäriska störningar och elektrisk utrustning i den direkta omgivningen. Jag kan hitta 3-4 sändningar på MV och 1 på Lv.
Observera att bilderna är tagna på kvällen i ett rum med måttlig belysning. Dialen är väl upplyst men lyser inte upp rummet.
På hösten 1961, i ett smalt rumsfördelat tegelradhus någonstans på de låga, regnskuggade gatorna i Haag, anlände en ny radio insvept i brunt papper och knuten med grovt snöre. Det var en Philips B1X67U/03 — elfenbensfärgad urtavla som glödde bärgad bakom böjt glas, och dess bakelit-skåp luktade svagt av varmt damm och maskinolja redan innan den slogs på.
För familjen som köpte den var den inte bara elektronik. Den var ett fönster.
Varje kväll, efter att måltiderna ställts i diskhon, korsade Hendrik rummet och vred den stora elfenbensfärgade ratten. Först kom tystnaden, sedan det mjuka elektriska suset av uppvärmda rör. Några sekunder senare vaknade högtalaren till liv med statisk, visslingar och till sist musik som sippade igenom Europas osynliga korridorer.
Radion talade många språk.
Fransk chanson från Paris. Sändningsprognoser från Nordsjön. Tysk nyheter lästa med skarp precision. Engelsk jazzprogram som tonas in och ut under atmosfäriskt sprak. Ibland, sent på kvällen, dök stationer längre borta upp som spöken genom bruset, böjda runt jordens krök.
En rörradio spelar inte bara ljud; den gör sin existens synlig. Den lyser. Den andas värme. Den väntar på att rören ska vakna. Den förvandlar osynliga vågor till något påtagligt och levande. Philips B1X67U/03 var en maskin från en era då teknologi fortfarande kändes nästan magisk — när röster som kom från hundratals kilometer bort kunde få ett barn att tro på riken gömda inuti en träbox.
När fler moderna radioapparater började bli mainstream, skickades Philips B1X67U/03 upp till vinden. Mer än 60 år senare hittades radion och den visade sig vara i ett särskilt gott skick. Och som tur var var den väl omhändertagen och startades mycket försiktigt med en variac.
Denna specifika version har bakelit i perfekt skick
Har till och med de ursprungliga skruvarna för att passa bakpanelen, helt otroligt men sant.
Tyvärr finns det viss limrester (så det verkar) på toppen av det böjda glaset på dialen
Mottagningen är, som förväntat med medelvågen, åtföljd av sprak från atmosfäriska störningar och elektrisk utrustning i den direkta omgivningen. Jag kan hitta 3-4 sändningar på MV och 1 på Lv.
Observera att bilderna är tagna på kvällen i ett rum med måttlig belysning. Dialen är väl upplyst men lyser inte upp rummet.
